.. |
Den första krönikan |
[ 29 november 2020 ] |
|
 |
:: Detta är alltså
den allra första krönikan som skrivs på vitafrun, eller jag vet inte om man kan kalla
det krönika eftersom det är mer funderingar, dagbok och annat ihopbuntat till något som
skall likna en underhållande text. Nåväl, om det är det eller ej vet jag inte men jag
får iallafall utlopp för mina tankar om olika saker och ting. Väl mött! |
:: Bilden till
vänster är från Artrosis album "Ukryty Wymiar" och är alltså inte ritad av
mig, något jag grämer mig lite över, den är verkligen hur snygg som helst. Bilden
kommer dock att bytas ut med jämna mellanrum för att få en fräsch känsla, och
förresten, den vitklädda frun, hehe, på bilden heter Angellore. |
:: Den 28 november
besökte Bigelf Smedjebacken, detta amerikanska band har tydligen Smedjebacken som
favoritort i Sverige, något som är ganska svårt att förstå att de tycker när de
står där på scenen, i en biosalong. Först på kvällen, någon timme innan Bigelf
började spela, visades filmen "Mission:Impossible, Från idé till succé" som
är gjord av en som i tidningarna beskrivs som "en lovande talang", jovisst, det
stod faktiskt så. Skakiga bilder, osynkat ljud där ljudnivån var väldigt högt på
vissa ställen och lägre på vissa. Det enda som var någotsålunda talangfullt var
klippningen, men även där falerar det många gånger och den knappt tio minuter långa
filmen blir till slut ett "jaha". Applåder fick han dock och ett plus till att
man såg några personer man kände igen. |
Efter någon timme i
de hårda biosalongsstolarna var det äntligen dags för Bigelf och lite konsert. De
skäggiga grabbarna spelar bra rock, vissa gånger influerat av tidiga Black Sabbath men
oftast påminner det mer om Deep Purple på Sweden Rock Festival 1999 med väldigt många
orgelinslag. Smedjebackens fulla personer, som troligen ska gå vidare på krogen
efteråt, står framför scenen och dansar (ja, de gör faktiskt det) och en del
korthåriga killar headbangar tillochmed, det är väl bara i Smedjebacken de kommer undan
med det i behåll. Att en person några rader framför lyckades somna mitt under konserten
är dock mer en gåta.. |
Nu är det ju dock så
att det är väldigt lite folk i salongen, något som gör sig mer påtagligt i en
biosaloing än i en rökig klubblokal. Detta skall faktiskt Goatbridge ta på sig, inte
att det var i folkets hus utan att det var dålig affischering! Det enda stället det satt
tider var på folkets hus i Smedjebacken. Hur skall man veta när det börjar, inte ens
turistbyrån visste och inget på hemsidorna, där är det väl om något lätt att lägga
upp tider. Där får Fredrik på Goatbridge en riktig bakläxa - Om han vill få dit mer
folk vill säga! |
:: Snart är det
iallafall jul. Tiden går fort när man har roligt, som det heter, men det gör den
ändå.. |
 |
:: Dagens play [film] |
Barbarella - Queen of
the.. |
- Regi: Roger Vadim |
:: Dagens play [musik] |
Dying tears - Bleed for
us |
|
|
|