:: Detta är alltså den allra första krönikan som skrivs på vitafrun, eller jag vet inte om man kan kalla det krönika eftersom det är mer funderingar, dagbok och annat ihopbuntat till något som skall likna en underhållande text. Nåväl, om det är det eller ej vet jag inte men jag får iallafall utlopp för mina tankar om olika saker och ting. Väl mött!

:: Bilden till vänster är från Artrosis album "Ukryty Wymiar" och är alltså inte ritad av mig, något jag grämer mig lite över, den är verkligen hur snygg som helst. Bilden kommer dock att bytas ut med jämna mellanrum för att få en fräsch känsla, och förresten, den vitklädda frun, hehe, på bilden heter Angellore.

:: Den 28 november besökte Bigelf Smedjebacken, detta amerikanska band har tydligen Smedjebacken som favoritort i Sverige, något som är ganska svårt att förstå att de tycker när de står där på scenen, i en biosalong. Först på kvällen, någon timme innan Bigelf började spela, visades filmen "Mission:Impossible, Från idé till succé" som är gjord av en som i tidningarna beskrivs som "en lovande talang", jovisst, det stod faktiskt så. Skakiga bilder, osynkat ljud där ljudnivån var väldigt högt på vissa ställen och lägre på vissa. Det enda som var någotsålunda talangfullt var klippningen, men även där falerar det många gånger och den knappt tio minuter långa filmen blir till slut ett "jaha". Applåder fick han dock och ett plus till att man såg några personer man kände igen.

Efter någon timme i de hårda biosalongsstolarna var det äntligen dags för Bigelf och lite konsert. De skäggiga grabbarna spelar bra rock, vissa gånger influerat av tidiga Black Sabbath men oftast påminner det mer om Deep Purple på Sweden Rock Festival 1999 med väldigt många orgelinslag. Smedjebackens fulla personer, som troligen ska gå vidare på krogen efteråt, står framför scenen och dansar (ja, de gör faktiskt det) och en del korthåriga killar headbangar tillochmed, det är väl bara i Smedjebacken de kommer undan med det i behåll. Att en person några rader framför lyckades somna mitt under konserten är dock mer en gåta..

Nu är det ju dock så att det är väldigt lite folk i salongen, något som gör sig mer påtagligt i en biosaloing än i en rökig klubblokal. Detta skall faktiskt Goatbridge ta på sig, inte att det var i folkets hus utan att det var dålig affischering! Det enda stället det satt tider var på folkets hus i Smedjebacken. Hur skall man veta när det börjar, inte ens turistbyrån visste och inget på hemsidorna, där är det väl om något lätt att lägga upp tider. Där får Fredrik på Goatbridge en riktig bakläxa - Om han vill få dit mer folk vill säga!

:: Snart är det iallafall jul. Tiden går fort när man har roligt, som det heter, men det gör den ändå..