Nu är resan till "Wicker Man-country" bokad, dvs. till Skottland, skönt att komma bort härifrån ett tag, även om det är till England och ända i augusti. En annan sak, idag börjar Skönheten och odjuren på kanal fem, den dokusåpa där en skönhetsdrottning ska finna sin äkta kärlek. Hon tror naturligtvis att det ska komma, som i andra liknande serier, en drös snygga och välfriserade killar i varierande åldrar och längder, nejdå, här kommer det helt vanliga grabbar i ALLA storlekar. Kvinnan ser förskräckt på när karlarna med både övervikt och flint kliver av bussen, men lilla vän, nu kanske du lär dig att alla har ett hjärta och att alla är älskvärda, ge dem en chans and you'll see!

Kapitlet med mig och C. är nu avslutat. Vi hade det "sista samtalet" (om detta ämne iallafall) i en lugn och tyst vrå på jobbet. Det är sällan man får ta ett sådant avslut faktiskt, alltså hon har ju inget att göra (egentligen) med att jag blivit kär i henne och lär på nåt konstigt sätt ta "farväl" åt mina känslor till denna kvinna på ett sådant sätt. Och lugn, det var inte så patetiskt som det kanske låter! Nåväl, så vet jag nu iallafall att hon inte, likt S. gjorde före henne, kommer välja bort honom för mig och jag kommer heller inte sitta och tro att hon kommer göra det. Säga vad man vill men det blev bäst som det blev till slut ändå (what?) och det var också nödvändigt med detta avslut då vi faktiskt ska jobba tillsammans, det funkar inte annars. Sedan kan man gräma sig över att det just blev som det blev och att hon gjorde det valet hon gjorde, men det är en annan historia och något som jag, mer eller mindre, måste förtränga. Älta ska jag fan sluta med, hur kul är det på en skala egentligen? Hursomhelst, så kommer vi förbli vänner, hon är trotsallt otroligt snäll, fin, schysst, vacker, söt och omtänksam (vem vill inte vara vän med en sådan person?) och vem vet, i nästa liv kanske situationen blir till MIN fördel (as if). Det känns dock bra att allt blev sagt, att avslutet skedde, att allt reddes ut MEN nu får det fan räcka, let's move on already! ..The end..

Trance Dance (det var ett jävla tjat om dom egentligen) spelas flitigt i stereon, nyupptäckta och jag hade glömt hur många minnen dessa kan uppväcka. Det var trotsallt denna musik som spelades när man ung och naiv spaltserade genom vardagen i skjorts och lortiga knän (eh?), och se där, där borta dansar syrran och kusinen som Yvonne och Susanne! Trance Dance; Ben, Susanne, Pelle, Yvonne, och ni andra, kom tillbaka, eller nåt..