En jävligt ond clown med den största köttyxan jag någonsin sett går runt och slaktar folk till höger och till vänster på ett så blodigt och brutalt sätt som möjligt. Och visst är det blodigt alltid, såpass blodigt att filmen kan klassas som splatter. Lågbudget förvisso men effekterna är det inga fel på! Dessutom är den mörka humorn rätt rolig. På slutet blir det dock tyvärr lite för mycket "jönsa omkring" för min smak men på det stora hela ändå en rätt cool film med både mycket blod OCH en äcklig mördarclown! You can't go wrong there..

Tjusig italiensk zombiekortfilm som är en tydlig hyllning till stora regissörsmästare. En speltid på omkring tjugo minuter, snygg make-up, fint filmad och helt okej story. Gruppen Moonspell har dessutom gjort titellåten och har även spelat in en musikvideo till denna fylld med zombies och klipp från filmen..

Franco Nero spelar svenska Yodlaf Peterson (jo, det låter ju jättesvenskt) i Sergio Corbuccis klassiska spagettiwestern från 1970. Riktigt bra, jäkligt snygg och tillhör helt klart en av de främsta inom denna genre! Franco Nero är alltid bra och soundtracket av Ennio Morricone är guld! De kunde mycket väl ha dragit på det schyssta ledmotivet på max fler gånger under filmens gång. Det pratas dessutom lite svenska i filmen men det enda jag kan urskilja är ordet "penga", kul tanke dock. Tjusigt och bra..

Ytterligare en spagettiwestern av Sergio Corbucci, denna gång från 1972. Sonny och Jed måste vara ett av filmhistoriens mest bisarra par. Han behandlar henne bokstavligt som skit hela filmen igenom, är fruktansvärt elak och är en jäkla mansgris, ändå så älskar hon honom och följer honom tätt. Det hela blir en Bonnie och Clyde-historia och som oftast när det gäller spagettiwesterns så är soundtracket väldigt bra! Men så är det signerat mästaren Ennio Morricone också..

Sprillans ny Takashi Miike spinnoff till spagettiwesternklassikern "Django". Här utspelat i Japan. Riktigt cool, underhållande, snygg, humorfylld och bra! Tyvärr är den även alldeles för lång och jag kan inte riktigt förstå varför de inte lät spela in den på japanska istället för att hacka sig fram på minst sagt knagglig engelska. De pratar uppriktigt sagt helt fruktansvärt engelska och jag hade rätt svårt att höra vad de ville säga i denna otextade version. Filmen hade helt klart tjänat mer på att spelats in på japanska. En ruggigt frän film är det dock fortfarande, en spagettiwestern där öst möter väst, svärd och revolvers! Det hela avslutas dessutom med en riktigt schysst version av titelspåret till "Django"..

Ny film av Gabriele Albanesi som både är producerat och med specialeffekter av Sergio Stivaletti. Rätt cool och bisarr film men ack så seeeg! Specialeffekterna är såklart grymt snygga och bra dock..

Bästa filmen på ett tag! En zombiekomedi (fast inte riktigt) från 2006 som utspelar sig i ett fiktivt 50-tal där nåt radioaktivt rymdgrejs får de döda att resa sig och törsta efter människor. Men med ett speciellt halsband försvinner köttätarbegäret och zombierna kan istället användas i samhället som t.ex. betjänter och parkarbetare. Det hela är samhällskritiskt och hur roligt och underhållande som helst! Rolig dialog och att man inte hört mer om denna film (har du?) samt att den inte fått den uppmärksamhet den förtjänar är en stor skam!

Lite annorlunda samurajfilm som skiljer sig från mängden. Något rörigt och handlar mycket om heder och sånt shit. Den innehåller dessutom en massa farväl, det ena värre än det andra och det är väl där filmens behållning ligger. Det är även där filmen blir sorglig, jävligt sorglig och mot slutet är det så fint och sorgligt att man bara vill dö! En av de sorgligaste och vackraste filmer jag sett på ett tag. Att säga hej då smärtar, även genom teverutan..

"Orca" (latin för späckhuggare) kom i kölvattnet (höhö) 1977 av "Hajen" och det är väl också med den som den alltid kommer att jämföras. Men tillskillnad från "Hajen" så har "Orca" en mer realistisk handling och står helt klart på egna ben. När en späckhuggarhona mördas av några fiskare och hennes ofödda foster ramlar ner på båtgolvet slår det slint för hennes livspartner som förvandlas till en kallsint hämnare. Ennio Morricone har gjort ett helt sjukt vackert soundtrack där låten "My love, we are one" blev en hit. Filmen är både tjusig, tragisk och faktiskt rätt lärorik. Dock blir det lite för mycket av det goda på slutet och späckhuggare i fångenskap har tyvärr en tydlig "give away" med att deras ryggfena blir slak, detta stör något i de bilder där den uppenbarligen ska simma ute i havet. Men underhållningen är ändå på topp..

Grundidén var bra men utförandet förstör allt! En död kvinna med ett snitt rätt över munnen går runt och kidnappar, snittar och mördar barn med en stor sax. Hon har en mask för munnen och frågar "Am I preeeetty?". Tyvärr faller filmen ganska direkt och det hela blir ett av de största magplasken och besvikelserna på länge. Maken till mer ospännande film får man leta efter och ett otroligt slapphänt regijobb förvandlar en från början bra idé till något riktigt jäkla löjligt istället. Effekterna är det dock inga större fel på och när kvinnan gapar så ser hon faktiskt riktigt äcklig ut. Och eftersom jag är så otroligt givmild så valde jag en bild på detta här ovan. Strunta i att se denna skitfilm men några mardrömmar efter att ha sett bilden kan jag liksom bjuda på! Har också titeln "Carved"..

Det är alltid kul och intressant att se eller läsa något om Nostradamus. Men även om hans profetsior typ kan tolkas hur man själv vill så tycks han ju uppenbarligen ha haft rätt och sett en hel del i sina uppenbarelser där på 1500-talet. Nåväl, denna asiatiska katastroffilm från 1974 utspelar sig 1999 som tydligen var ett av de år som Nostradamus förutspådde att världen skulle gå under och det gör den här. Världen börjar plötsligt uppleva en massa konstigheter och undergången är nära. Bisarr, surrealistisk och väldigt konstig film, dock samtidigt väldigt kul och underhållande. Har även titeln "Prophecies of Nostradamus" och borde helt klart uppmärksammas i den pågående klimatdebatten..

Idén var hyfsad. En galen wrestlare går amok och drar ansiktet av folk men gud vad kass den var! För det första så har man sett typ allt en miljon gånger tidigare och för det andra så är den som skrivit dialogen en idiot. Finns det något jag verkligen stör mig på så är det när någon håller på att berättar något viktigt och sedan sitter det nån dryg jävel och utbrister "What? What are you talking about?" samtidigt som hon/han ser ut som om hon nyss hört det dummaste någonsin. Lyssna för i helvete istället! Dialogen i många nyare filmer är helt fucked up, de nya filmskaparna kan uppenbarligen inte skriva en naturlig, bra dialog och de har tydligen inte lärt sig ännu att det är bättre att hålla TYST än att fylla ut en scen med onödig och fullständig idiot-dialog. Att sedan låta skådespelarna varva ner några snäpp vore också att föredra. Håll dig borta från denna smörjan!

W h i t e   s o r r o w   p r o d u c t i o n s