Jag har inte sett det själv ännu men enligt uppgift ska det finnas med ett långt reportage från våran Kinaresa i senaste numret av Pralin! Det är en som var med på resan som har skrivit (nähä?) och även om jag ju redan hört och sett allt så ska det bli roligt att läsa det! I och för sig så kanske jag bör vänta tills jag själv skrivit rent min dagbok från resan? Näe, det spelar nog ingen roll, jag har ju redan skrivit det så jag kopierar ju ingen och jag får istället lägga in lite andra observationer och grejer. Check it out!

Verles gammelskog är i fara. Insamlingen för att rädda skogen har pågått i några år och en hel del pengar har donerats. Dock så saknas det pengar, massor utav pengar! Över fem miljoner fattas fortfarande som måste in före den nittonde mars annars så är denna anrika skog snart ett minne blott. Det är väldigt synd och jag antar att det tyvärr inte hinner komma in så mycket pengar innan dess. Visst klickas det betydligt mer nu än vad det gjorts någongång under de år jag klickat för skogen men det har troligtvis kommit igång försent och framtiden ser väldigt oviss ut. Det minsta du kan göra är att klicka på den där knappen ("Ett klick för skogen, klicka gratis") på deras hemsida och vill du göra mer så köp diverse saker, områden i skogen, tallar osv. eller varför inte donera några slantar via sms? Enkelt och betydligt mycket viktigare än att rösta i exempelvis "Let's dance" och annat skit! Bevara gammelskogen, klicka här!

Jag hade egentligen inte tänkt köpa något macro-objektiv till systemkameran eftersom kompakten både är grym på det plus att det är lättare att komma riktigt nära insekter och dylikt med en liten kamera. Dock så hittade jag ett objektiv idag till ett ruggigt bra och billigt pris så jag slog till direkt! Och det var väl det som var bra, jag ville ju ha ett macro men samtidigt inte lägga ut speciellt mycket pengar på det. Så så blev det med det. Det är kanske ingen skönhet direkt med tanke på den lite konstiga designen framtill som beror på att man kan ha nån blixt av något slag där men vem bryr sig, vem ska titta på kameran liksom, det är ju bilderna som räknas! Jag bör hursomhelst få det i början på veckan så det ska bli skoj..

Idag har mormor och morfar varit gifta i 59 år. Jösses, det är inte alls illa. Stort grattis!

Sådärja, efter att ha beställt "Den siste kejsaren" för bra länge sedan så har den nu anlänt! Jag hade inte sett den sedan den var aktuell i slutet på åttiotalet så jag minns inte så mycket men det är minst sagt en imponerande och väldigt bra film! Den är även inspelad på plats i den mäktiga Förbjudna staden och det var riktigt skoj att se och känna igen sig! Jag har för mig att det var mer från när kejsaren var litet barn dock, kanske främst för att det är det folk säger och minns när filmen nämns, "Den där om den lilla pojken?". Nja, inte riktigt. Och dessutom tycker jag slutet är lite väl hastigt och inte som jag trodde det skulle vara, kanske för att våran guide i den Förbjudna staden sa att den slutade på ett visst sätt men det stämde väl inte riktigt det heller. Nåväl, på tal om inget så medverkade förresten huvudrollsinnehavaren John Lone några år senare i David Cronenbergs "M.butterfly" vilket måste ses som ett ganska besynnerligt val med tanke på hur högt klassad skådis han måste ha varit på den tiden och pga. den filmens tema. En bra film förvisso men inget för alla..

Nu kommer det brev från Indien rätt ofta. Senast idag så fick jag brev från både Sumita och Premasila (det är hon på bilden ovan) med fotografier, handskriven lapp och diverse information. Mycket trevligt! Och fan, jag måste ta och skriva till dem alltså, som en liten introduktion bara typ och speciellt när de ser mig som en familjemedlem, tänker, ber och är stolta över mig så är det väl fasen det minsta jag kan göra?! Ja. Så jag ska börja fundera på nåt att skriva. Men vad? Tänk om de tycker jag är så trist att de förkastar mig från deras familj? Det vore ju rätt illa..

Pixbox har nu börjat lista hur många besökare varje album har per dygn eller nåt sånt och det är helt klart hyfsade siffror må jag säga men det hela leder istället till att man blir ganska deprimerad över hur få kommentarer man får av alla dessa besökare. Visst bilderna kanske uppskattas men hur ska man kunna veta det om de inte säger något? Besökarna är kanske bara in och vänder dessutom? Nä, det blir att man inte vill titta på den där siffran inom parantes vilket nog inte riktigt var meningen..

Att sova är skönt!

Här får ni välja! Bussen till Peking eller till Fredriksberg?

Jag var ut och gick en sväng och fotograferade idag. Det var ett tag sedan nu men det blir väl lätt så på vintern. Vem vill frivilligt vara ute nu liksom och än mindre fotografera med sina frusna fingrar? Men det blev en bra dag i alla fall med en hel del nya bilder! Spana in dem här

Det är ganska exakt 5,259 kilometer bort. Det tar 15 minuter att cykla, 52.6 minuter att gå och för att inte tala om att åka bil, men varför känns det ändå så himla långt bort? Så nära men ändå så långt ifrån. Dystert! Men nåja, den som väntar på något gott. Det vore dock inte helt fel om det kunde börja någongång med det där avgörande steget som båda är nervösa inför men vill ska ske! Låt det ske nu, låt det bli ljust..

Jag har pillat lite med olika inställningar på systemkameran den senaste tiden, inte riktigt så ingående som snubbarna här ovan kanske men jag har i alla fall kommit på en hel del som troligtvis innebär att det kommer bli ännu bättre fotografier hädanefter! Hoppas det åtminstone..

Det är en trist tanke att detta är typ det enda som finns kvar efter Saxbergsgruvan men tyvärr är det så och det måste vara något av de största skandalerna någonsin att jämna alla gamla byggnader både uppe på berget och även nere i byn med marken! Att bevara Saxdalens historia var tydligen mindre viktigt och det som skedde förblir ett mörkt kapitel både för byn och för framtida generationer. Det är egentligen helt sjukt och jag hoppas att de inblandade i dessa beslut skäms. Idag finns det högst en handfull saker som vittnar om att den månghundrade gruvdriften överhuvudtaget ägt rum. Uääh! Detta var också en av anledningarna att jag la ner Saxdalssidorna förut, denna otroligt bristande respekt för det gamla och varför skulle jag fortsätta skriva om en by som jag mer eller mindre började ogilla? Hursomhelst så står numera detta linbanehjul nere vid Saxens strand och det är riktigt trevligt och snyggt! Jag spanade in hjulet några gånger när det fortfarande låg kvar uppe på gruvområdet, då var det blågrått och ganska fult men att det nu får stå tjusigt ommålat som ett monument över en svunnen tid och Svensk gruvhistoria är mycket bra! Se bara till att få upp den där minnestavlan och släng bort den där fula gula slangen som ligger där så blir det ännu bättre. Samt så får vi hoppas att den får stå där utan att vandaliseras..

En sak som återkommer lite då och då är det här med namnet Räfvåla (eller Rävvåla) som än idag i allra högsta grad lever kvar inte bara i folkmun utan även på många brevförsändelser och även som exemplet här ovan, på hitta.se:s Sverigekarta. Frågan är hur och varför. Saxdalen bytte namn från Räfvåla skiftet mellan 1947-48 och det är alltså 61 år sedan! Varför står det överhuvudtaget med på kartan i norra delen av byn? I och för sig så ska man väl kanske inte lita alltför mycket på den där kartan för titta vad som står i nederkanten i sörbyn, Ludvika gård! Eh, what? Och söker man på Rävvåla så kommer man till ett ställe utanför Olsjön någon mil längre bort som tydligen också heter så (va?) men inte till Saxdalen! Konstigt..

Nu ska det tydligen mätas radon i lägenheten. Det är nån dosa av nåt slag på bilden. Det kan ju bli intressant antar jag..

Och här är mina husdjur! Eller typ i alla fall. En kanin och en katt som dessutom fått namnen Lepus och Morbid. Alla som exempelvis sett den smått besynnerliga filmen "Night of the lepus" vet förvisso att lepus betyder hare på latin men det går bra ändå tycker jag. Nice, äntligen lite sällskap i soffan framför teven! Dead animals need love too..

Här är min senaste installation i hemmet. Den tjusiga lampan fick jag i julklapp av min syster, sedan kromade flygglasögon och Misfits-masken på det. Awsome!

Mm, hemmagjord pizza med räfflade kanter..

Det finns filmer som man börjar titta på klockan redan efter typ fem minuter, det känns då som det har gått minst fem timmar och man undrar hur fasen man ska kunna uthärda att se hela filmen. Det slutar oftast med att jag stänger av efter ungefär en kvart. För är det något jag lärt mig som cineast under åren så är det att man faktiskt kan se om en film är bra eller dålig redan under de första minuterna. Det är en viss känsla som infinner bara då och har alltså inget att göra med handling, vilka som är med eller något sådant. Svårt att förklara. Det finns självklart vissa undantag men det stämmer i åtminstone 97 fall av 100 typ. Och som tur är så finns det också de filmer som man vill aldrig ska ta slut och två sådana har jag faktiskt sett under den här veckan och det är ju lite ovanligare. Båda är asiatiska och kom förra året. Den ena är sjukt fina men fasansfullt sorgliga "Butterfly lovers" och den andra är "The good, the bad, the weird" och fan, såhär ska en western se ut! Helt sjukt bra! Och som bubblare kan vi även nämna "Chocolate" och splatterfesten "Tokyo gore police" som även de var riktigt jäkla bra och underhållande! Inte illa och bara dessa fyra stärker ännu mer det faktum att Asien är världsledande och överlägset bäst när det gäller att göra ruggigt bra och tjusiga filmer!

Yes..

Äh, jag ångrade mig och avbeställde LG secret. Det kändes bara rätt onödigt med en ny mobiltelefon just nu och jag klarar mig nog fint med min LG chocolate åtminstone ett halvår till..

Nu har jag haft min dusch med ledljus i lite över en vecka och kan således komma med ett litet utlåtande om denna underbara grej som gör vardagen sådär extra rolig! Det är som sagt ett duschhandtag med ledljus som ändrar färg beroende på vattentemperaturen (grönt, blått, lila och rött) och det gör bokstavligt talat duschningen till en färgsprakande kavalkad av smaker och intryck! Eller kanske inte men den är i alla fall riktigt trevlig och det är ju självklart att varje hushåll med självaktning ska ha en sådanhär! Den drivs dessutom på vatten. Det finns en liknande sak som man sätter på exempelvis kökskranen så att det ändras färg men den går på batteri och rekommenderas däremot inte..

Ha! Näni, ännu är inte historien avslutad, ty ännu finns det hopp! De välkända hemska orden sades aldrig, snarare tvärtom och jag riktigt njuter av att det inte alltid är sådär sjukt trist förutsägbart som det alltför många gånger varit tidigare. Sjukt bra och det som kommer att ske får nu ske i sin egna takt. Marshmallowsarna är dock uppätna men det får väl symbolisera att det hädanefter är nya tag som gäller och att ett nytt hopp tänds. Så kanske finns det något fint och bra bortom de blånande bergen i den där grannbyn på B. trotsallt. Tiden får utvisa, it ain't over 'til the fat lady sings och hon har tydligen inte sjungit ännu. Tack!

Jajäklar, det kom en massa emellan så jag har ju glömt att nämna något om trippen till Arne Mattsson-land, dvs. Uppsala och till min syster som ju bor där numera. Men det var i alla fall idel trevligt och skoj! Vi var även ut en sväng till Gamla Uppsala och tittade på de stora högarna och de intilliggande sevärdheter såsom gamla domkyrkan och vikingamuseet. Förresten så rekommenderas Gamla Uppsala mjöd, riktigt gott. På tal om Arne Mattsson (vilken jag förutsätter ni vet vem det var vid det här laget, det borde tillhöra allmänbildningen) så tror jag att vi lokaliserade inspelningsplatsen för modehuset "La femme" i klassikern "Mannekäng i rött". Fast det var väldigt olikt tyvärr..

De här dödskallemarshmallowsarna har jag sparat i flera månader nu i väntan på att någon speciell person skulle komma och hälsa på mig hade jag tänkt. Då skulle jag så glatt ha bjudit på dessa fint i en skål. De går naturligtvis fint att spara. Men då det tydligen inte kommer att komma någon så äter jag fanimig upp dem själv nu! Försök att stoppa mig, gör det!

Lite rost och övergivet piggar alltid upp och idag blev det en liten visit till ångsågsverket i Grangärde. Numera öde efter att verksamheten stannat upp för några år sedan. Riktigt trevligt ställe! Bilder dyker upp på vitafrun inom kort men några kan du se redan nu här

Jag fick förresten ett något försenat julkort från Indien häromdagen! Det var mitt fadderbarn Sumita som väldigt snällt hälsade en god jul och gott nytt år. Det är sådant som gör en glad..

Kloka ord förvisso..

Hej då Wetmountain, eller Blötberget som det heter i folkmun. Ty mitt öde fanns inte där och allt rinner nu ut i sanden precis som vanligt. Ett halvår av drömmar och hoppfullhet är nu till ända. Jag vill verkligen inte att det ska vara över, det har ju inte ens börjat men vad kan jag göra? Jag har ju försökt ju, massor utav gånger men jag får ju inte den där endaste lilla jävla chansen jag ber om så rasera allt som vi försökt bygga upp då! Ironiskt att man trodde det verkligen fanns någon som var annorlunda i den här världen. Naivt, så fruktansvärt naivt!

Det är inte ofta man vill till Tuna-Hästberg, det har nog aldrig skett tidigare faktiskt och jag trodde heller inte att det skulle ske. Men som tur var tar ruinturistandet (eller ruinromantik som jag gillar att kalla det) en till de mest exotiska platserna och det är ju inte helt dumt ju..

Året slutar och börjar inget vidare. Inget vidare alls faktiskt och jag antar att drömmen är över nu. Det blev inget med någonting när allt kom omkring och verkligheten är precis som den alltid varit och alltid kommer att vara. Vad har jag gjort att förtjäna detta egentligen? Snälla, säg att allt är bra och att det inte är över! Snälla, väck mig inte in i denna verklighet ännu en gång! Jag orkar inte med den och det kan väl ändå inte hända YTTERLIGARE en gång?! Det kan verkligen inte vara så jävligt att de där jävla hemska orden snart kommer att yttras igen?! Snälla, inte du J., du som tillslut fick mig att gå vidare efter M. och du som lyste upp min vardag igen efter allt jävla mörker. Inte du, snälla alla gudar och gudinnor, inte du J..

Observera att denna sida är arkiverad. För nyare blogginlägg, klicka här!