Nytt vidvinkelobjektiv och blåbärste införskaffat!

Ibland går jag ut i skogen och ställer mig uppe på en stor sten. Där står jag sedan och tittar runt på min omgivning. Observerar. Iaktar. Timmar blir till dagar som sedan blir till veckor. Ja, hela månader passerar och årstider kommer och går där jag uppe står. Över mig roterar himlavalvet och under mig frodas moder jord. Tid och rum slutar att existera och min sten blir tillslut till ett massivt berg som jag inte kommer ned ifrån. Högt där uppe ser jag sedan ned på alla människor och deras vardag. Jag vinkar och ropar men alla bryr sig bara om sig själva och ingen hör mig. Ingen ser. Ingen vet. Allt känns plötsligt så kallt, så tomt och så ensamt. Håll om mig, bara för en stund. Säg något, bara ett ord. Se mig, bara för en sekund. Tänk på mig, bara en tanke. Sakna mig, bara lite. Ty vi kommer aldrig att ses åter..

Den gömda sjön. Komplett med huggormar. Nu kan du förresten lättare kommentera bloggen i ett forum som du finner om du klickar på "kommentera" invid varje inlägg. Självklart får du vara anonym samt skriva hur mycket och ofta som helst! I god ton dock. Och då det bara finns ett forum så vet man ju inte vilka inlägg ni kommenterar så om ni vill så kan ni skriva datumet på inlägget först men det är inget krav, jag listar nog ut vilket det är ändå. Hoppas ni skriver någon gång i alla fall, ge lite feedback och diskutera!

Ut från skuggorna och in i ljuset? Är ledtråden för den stundande framtiden "Sagan om isfolket"? Jag hoppas verkligen det!

Jag gillar min magic 8-ball just nu. Den ger bra, trevliga och goda svar på mina frågor!

Det står lite still här på sidan för tillfället då jag inte har någon större inspiration eller lust just nu. Ha överseende med detta. Tack..

Dyster..

En helt ny fotosession med min syster fotat i Saxdalen med omnejd finns att kolla in här!

Att det tydligen ska vara så jävla svårt att göra en något sålunda bra film om Loch ness-odjuret? När man trodde att "The evil beneath Loch ness" var så jävla dålig en film bara kunde bli så släpps fruktansvärda "Loch ness terror" och ja, detta är illa, detta är verkligen jävligt illa!

Lill-Tyra var förresten med i teve för någon vecka sedan. Rätt mycket dessutom. Kul! På bilden säger hon "oooooost"..

Min snälla mormor har vävt denna ruggigt fina matta till mig som nu pryder mitt sovrumsgolv. Mörkrött och svart, snyggt indeed!

Molnen hopar sig ännu mer för var dag och den onda spiralen ner i den bottenlösa avgrunden fortsätter utan att någon sätter stopp eller bryr sig. Är detta den enda vägen?

Jaha, då var den här dagen här då. Idag är det två år sedan jag och M. träffades för första gången och det var den 19 maj som blev vårat alldeles egna speciella datum. Men idag är det ingen speciell dag. Idag är det ingenting. Av det vi hade finns ingenting kvar, allt är raserat, förstört, jämnat med marken, pulveriserat, borta och hon har väl inte ens tänkt på vad det är för dag idag eller ens brytt sig ett endaste jävla dugg eller för en endaste liten sekund. Och jag blir att tänka på det här med "för evigt". För evigt, det är en rätt lång tid va? Det SKA vara en rätt lång tid va? Åtminstone har jag alltid trott det och visst fan trodde jag det alltid! Men i verkligheten så fick jag det lilla kortet ovan på ettårsdagen och sedan gjorde hon slut bara några månader senare och jag förstår inte, jag förstår faktiskt inte varför man skriver något sådant om man egentligen inte menar det? Än mindre till någon som verkligen tror på det?! Nä, av en dag som tidigare bringat lycka, firande, kärlek och glädje finns det inget kvar utan är idag endast ett minne blott. Det är hädanefter en helt jävla vanlig dag där ingen bryr sig om mig eller något speciellt händer. En dag likt alla andra. För evigt..

Fädbod visit..

Och allt blir kallt och tyst. Snöflingorna dalar sakta till marken för att ännu en gång täcka den med sitt isande grepp. Ännu är det en kall och mörk tid. Ute såsom inne..

Nya bilder från Runnbergsgården samt alla bilderna från Blötberget finns nu att beskåda..

Jo, det finns faktiskt snälla människor i denna värld trotsallt och det inger ändå lite hopp inför framtiden. Som när det de senaste dagarna varit lite tjafs inne på Pixbox så har jag ändå insett att det jag gör trotsallt är uppskattat av många och att de dessutom är redo att stå bakom och backa upp mig när situationen kräver. Det känns bra att det åtminstone finns några få snälla människor kvar i denna värld som annars är översvämmad av hemsk egoism, lögner, idioter och riktigt jävla elaka människor..

Jag kan ju inte påstå att Googles nya översättningsfunktion fungerar speciellt bra men den gav ändå upphov till en del leenden och bisarrheter. Det var ju i alla fall ett plus..

And death becomes us all..

Jag behöver väl egentligen inte berätta hur det gick i den där fototävlingen. Jag har aldrig tur och den realiteten fortsätter att göra sig påmind nästan varenda jävla dag. Synd var det dock, väldigt synd. Det närmaste jag kom galleriet var att de bidragande bilderna kommer att visas i ett bildspel där under veckan. Wow. Skitsamma, ni slipper mig och hursomhelst så åkte jag till Blötberget idag för att kolla läget och fotografera lite igen. Höll på att bli toklig på alla naturbilder, jag vill ha ruiner och gamla förfallna hus!

Observatör av livet. Ej delaktig. Varför får jag inte vara med?

Ny kamera, nya möjligheter..

Offer! Misslyckade patetiska fan! Dö! Dö! DÖ!

Bilderna från resan neröver Västra Götaland i påskas finns nu att titta på här

Jag tvivlar. Jag tvivlar så fruktansvärt mycket..

Vad väntar mig i detta liv egentligen? Det kommer aldrig att komma någon som verkligen tycker om mig för den jag är, eller hur? Det händer alla andra hela tiden men inte mig. Och varför skulle det? Jag sitter här dag efter dag och väntar... men på vad?

Livet finner en väg. Ett nytt liv med nya förutsättningar och drömmar skapas. Ett nytt kapitel. En ny början. Slutet på förra var verkligen vinna eller försvinna. Det blev det sistnämnda. Jag har slutligen insett att det hela tiden bara varit jag som försökt hållit fast i de kvarvarande spillrorna. Ingen annan har någonsin ens brytt sig! Vafan har jag kämpat för?! För att någon annan som inte gjort ett endaste jävla dugg ska komma och ta allting ifrån mig? DRA ÅT HELVETE! Det har varit en väldigt mörk och otroligt svår tid men jag tror bannemig att morgondagens solstrålar kommer att lysa och värma goth. Jag hoppas verkligen det..

Jag läser sällan tidningar och nyheter längre och det här är en av anledningarna till detta. No fucking shit, det kan ni fan inte mena, kan man skada sig om man stoppar in fingrarna bland roterande knivblad?! Wooow..

Visit i Falun..

Alla mina tre bidrag i den första fototävlingen jag medverkat i är nu uppe för omröstning! Jag tror faktiskt ingenting om det här. Visst vore det kul att få ställa ut ett av sina fotografier på ett riktigt galleri men hur stor är sannolikheten egentligen? Och tyvärr måste man vara medlem för att kunna rösta men det blir ni väl för min skull? Nä, det vet jag väl att ni inte blir..

Valborgsmässoafton i Saxdalen..

Observera att denna sida är arkiverad. För nyare blogginlägg, klicka här!