|
Detta är
alltså den allra första krönikan som skrivs på vitafrun,
eller jag vet inte om man kan kalla det krönika eftersom
det är mer funderingar, dagbok och annat hopbuntat till
något som skall likna en någotsånär underhållande text.
Om det är det eller ej vet jag inte men jag får i alla
fall utlopp för mina tankar om saker och ting. Väl mött! |
|
 |
|
 |
Den 28
november besökte det amerikanska bandet Bigelf sin
favoritstad i Sverige, Smedjebacken. Något som är ganska
svårt att förstå när de står där på scenen - i en
biosalong. Först på kvällen, någon timme innan Bigelf
började spela visades filmen "Mission:Impossible
- Från idé till succé", |
|
som är gjord av
någon som i tidningarna
beskrivs som "en lovande talang", jovisst, det stod
faktiskt så. Skakiga bilder, osynkat ljud där ljudnivån
var väldigt högt på vissa ställen och lägre på vissa.
Det enda som var något sålunda talangfullt var
klippningen men även där fallerar det många gånger och
den knappt tio minuter långa filmen blir till slut ett
"jaha". Applåder fick han dock, ett plus
dock till att man
såg några personer man kände igen och att de var
väldigt nära att filma mig där vi stod.. |
|
|
|
| Efter
någon timme i de hårda biosalongsstolarna var det
äntligen dags för Bigelf att ha lite konsert. De
skäggiga grabbarna spelar bra rock, vissa gånger
influerat av tidiga Black Sabbath men oftast påminner
det mer om Deep Purple på Sweden Rock Festival 1999 med
väldigt många orgelinslag. Smedjebackens onyktra skara,
som troligen ska gå vidare på krogen efteråt, står
framför scenen och dansar och
en del korthåriga killar headbangar till och med. Man
slås av tanken att det är |
|
väl bara i Smedjebacken de kommer undan
med det i
behåll. Att en person några rader framför lyckades somna
mitt under konserten är dock mer en gåta.. |
|
 |
|
|
|
|
Nu är det
ju dock så att det är väldigt lite folk i salongen,
något som gör sig mer påtagligt i en biosalong än i en
rökig klubblokal. Detta skall faktiskt Goatbridge ta på
sig, inte att det var i folkets hus utan att det var
dålig affischering! Det enda stället det satt tider var
på folkets hus i Smedjebacken. Hur skall man veta när
det börjar, inte ens turistbyrån visste och inget på
hemsidorna, där är det väl om något lätt att lägga upp
tider. Där får Fredrik Gleisner på Goatbridge en bakläxa -
om han vill få dit mer folk vill säga! |
|
|
|
 |
Snart är
det i alla fall jul. Tiden går fort när man har roligt,
som det heter, men det gör den ändå.. |
|
|
|
|
W h i t e s
o r r o w p r o d u c t i o n s |
|
|
|
|
 |
|
|
|
|
|
 |
|
Fick mail av Fredrik Gleisner nåt år efter att denna
krönika publicerats och han berättade att det
faktiskt fanns många affischer uppsatta inför detta
evenemang. Måsåvara, de var likförbannat svåra
att se från Saxdalen. Och visst, jag är lite väl hård mot
vissa saker i denna krönika, sorry.. |
|
(09
november 2006) |
|
|
|
 |
|
|
|
|
|
Allt som
står i krönikor/dagböckerna är
personligt och skrivet under
tidsperioder där kanske inte
allt stod rätt till, därmed den
något negativa framtoningen i de
flesta av dessa.. |
|
|
|
|
|
|
