 |
I de
krönikor som skrevs för exakt ett år sedan i juli och
som aldrig lades ut pga. sitt alltför personliga
innehåll finns det att läsa EXAKT det som jag skulle kunna
skriva idag, just nu. Exakt samma ord, tankar, drömmar och en
jävla massa "varför?".. |
Det är otäckt att det är
precis
som vanligt igen och att alla ens förhoppningar kan
krossas på bara någon minut. Att hela ens uppbyggda liv kan
raseras så snabbt. Skrämmande. Jag har väl mig själv att skylla, jag
visste ju att jag inte skulle låta mig falla, att hon
skulle gå i slutet och att jag skulle stå där med mitt
hjärta framsträckt likt en förstelnad staty på stationen
medan tåget försvinner bort mot horisonten. Med den
person som man
tycker mest om ombord. Jag var så jävla rädd för att uppleva
det här igen. Jag var väldigt sårbar innan, vad fan är
jag då NU?! Nu spelar det väl dock ingen roll i och för
sig, när jag
har som mest känslor tar allt slut, så är det jämt och
jag har nu förlorat en vän och en sådan tjej man letat
efter i typ tjugotre år. Och lagom tills jag fyllde
tjugofyra var hon borta föralltid. Alla går i slutet
och jag orkar inte med alla dessa jävla prövningar längre,
jag klarar ju inte av dem! Varenda gång jag står där med
mitt blödande jävla krossade hjärta i mina
händer så ser dem jag sträcker fram det emot ned på mig,
säger förlåt och vänder sig sedan om. Blodet rinner
sakta ned längst armarna och min blick sänks mot marken.
De går och bryr sig
inte ens om jag fortfarande lever i slutet av dagen. Hur
kan mina känslor vara så jävla lite värda, varför ska
jag då ha dem? Inget frågar hur jag mår, ingen tar
någonting på allvar och alla är väl bara glada för deras
skull nu, men vafan blir kvar av mig? Ingen stannar och
jag kommer inte att försöka igen. Kärlek finns inte och jag
tänker inte leta efter den heller, vad är då vitsen att
tro, hoppas och drömma? Det finns ingen som är menad
och jag orkar inte med detta helvete längre. Jag är och
har ingenting och jag vet ärligt talat inte ännu vart
fan jag ska ta vägen härifrån. Vad blir kvar av mig nu
när alla tårar sinat och varför fick jag ett hjärta som
jämt går sönder och som alla bara trampar på? |
|
 |
Jag vill
skaffa mina slöjfiskar snart, ta tag i det
någon gång. Det gäller bara att komma på vilken art jag
tänker på när jag säger "stora, med jättelånga
fenor". Vet du? |
 |
 |
Har inte sett några på Internet när
jag sökt
lite men ska väl börja spendera lite tid inne i
djuraffärer tänker jag. Och ett akvarium med en massa
statyer, drakar och sjunkna skatter ska det förstås
också vara. Så mycket saker att fiskarnas slöjor
trasslar in sig mest hela tiden. Eller nja, kanske inte.
Två stycken ska det i alla fall vara som ska heta Devdas och Paro.. |
|
|
 |
W h i t e s
o r r o w p r o d u c t i o n s |
|
|
 |
|
 |
 |
Jodå, kärlek finns och nuförtiden så har
jag en alldeles underbar tjej vid min sida. Att
det skulle ta så lång tid att hitta äkta kärlek
är en sak men jag är ändå glad att det skedde
till slut. Och jo, fiskar vill jag ha, men vad
de ska heta vet jag inte ännu.. |
(21
november 2006) |
 |
 |
 |
|
Allt som
står i krönikor/dagböckerna är
personligt och skrivet under
tidsperioder där kanske inte
allt stod rätt till, därmed den
något negativa framtoningen i de
flesta av dessa.. |
|
|
|
|
|