|
Den
gula bilen |
|
Detta blev
den sista delen i den berömda och populära
Hillman-serien som till slut slutade på fem stycken
filmer. Att den sjätte var på gång, runt 1995(!), ska vi
inte älta om men förbannat synd att det inte blev något
av är det i alla fall. Hursomhelst så är det mystiska
och kusliga som genomsyrat de tidigare filmerna borta, i
"Den gula bilen" handlar det snarare om komplotter och
attentat mot högt uppsatta. Det låter ungefär lika
roligt som det är men en del scener och handling är
underhållande. Karl-Arne Holmsten som Kapten Hillman får
lämna mer utrymme för Nils Hallbergs spralliga och,
mindre än tidigare, stammande Freddie. Dock kommer man
inte bort från att filmen känns lite slapp, jag har
använt ordet "osammanhängande" i några recensioner och
jag ska nog använda det här också, inte handlingsmässigt
utan i regin mellan skådespelare och i vissa scener, ta
t.ex. mordet på bussen, även om ingen ska
reagera så är det konstigt att de reagerar just så.
Den roliga gubben som bara tycks kunna säga "ugh"
förgyller dock filmen. Detta blev alltså den sista
filmen i serien och Arne ville säkerligen här testa
någonting nytt utöver mordmysterier och gåtfulla damer,
dock är komplottfilmer väldigt tråkiga, det
kommer man inte ifrån.. |
|
|
|
Vaxdockan |
|
Samma år
som superba "Vita frun" hann Mattsson också med att göra
"Vaxdockan". Nattvakten Lundgren är så ensam och har
inte en enda i hela världen som bryr sig om honom. Han
drömmer om en kvinna och har så gjort så mycket att han
tycker sig se hennes ansikte i konturerna i taket. När
han en natt finner en vaxdocka som liknar hans
drömkvinna slår det runt för karln. Han tar hem den och
i sin ensamhet påbörjar en relation till dockan. Han
köper en kaka till henne, pratar varsamt och berättar
vad han gjort under dagen. En dag vaknar dock dockan
till liv, eller hur är det nu? Den här filmen, där Per
Oscarsson dominerar showen totalt med sina miner och
skådespelartalang, skulle lika gärna passat med
undertiteln "En liten film om ensamhet", som
Killinggänget för några år sedan tog. Här byggs sakta
ett tragiskt levene upp och kärleken denne har till sin
drömkvinna, även om det är en docka gjord av vax. Per
Oscarsson jobbade förresten året före med Mattsson i den
suveräna "Ljuvlig är sommarnatten". Här finns dessutom
en melodi som lättare sätter sig på hjärnan, om en gubbe
som leker med dockor, skriven av Lars Forssell som även
skrev manus: "..Det var en gubbe som om han just
fyllt sju, gick dockan sönder gick han själv i tu..".
Filmen hette utomlands "The doll" och är i mångt och
mycket en enmansföreställning av Oscarsson - och
roligast är han när han skall dansa.. |
|
|
