Morianerna

Skaparen av "Martin Beck", Per Wahlöö, skrev tillsammans med Arne Mattsson manuset till denna thriller. Den bygger dock på Jan Ekströms succéroman. Det nalkas födelsedagsfirande av den diktatoriske miljonären Verner Vade (Anders Henriksson), en person som många vill se död. Och innan Verner hinner fira sin 80-års dag mördas han, men först blir han dessutom misshandlad en gång. Heinz Hopf ses här som den psykopatiske Boris och är idealisk för uppgiften. Mattsson presenterar en rad kufiska och misstänkta personer inom släkten och det kommer fram att nästan alla vill se gubben Verner död. I vanlig ordning låter Mattsson kameran röra sig på ett stilfullt sätt genom scenerna och öppenheten inom filmmediet börjar här också göra sig påmind när bl.a. vackra hembiträdet Rita (Lotte Tarp) gång på gång kan ses naken. Poliskommissarien som tagit sig an Vade-fallet, är dock väldigt skum. Han säger "Jaha.." och bryr sig inte om att han sekunden före varit nära att få huvudet inslaget av ett tungt föremål. Om han enligt manus skulle vara en lugn och iskall polis så har man lyckas avsevärt. Någon ny Martin Beck blev han dock inte. Filmen är filmad i svartvitt och i övriga roller återfinns, ständigt återkommande i Mattssons-filmer, Elsa Prawitz (okej, hon var förvisso hans dåvarande fru), Tor Isedal och snygga Eva Dahlbäck. "Morianerna", eller "I, the body" som den hette utomlands, är producerad av Inge Ivarsson och kom samma år som "Här kommer bärsärkarna" och visst märks det att Mattssons karriär börjat dala, eller i alla fall blivit rätt ojämn. Men med en film om "psykopaten Boris" kan inte misslyckas. Danskan Lotte Tarp, som spelar hembiträdet Rita är förvisso riktigt fin, fick förresten efter filmen en egen affisch som exponerade hennes insats i filmen. Tjusig affisch men till saken hör bara att hon inte är med så mycket. Hon dog tyvärr 2002..

Bärande hav

Det tog mig ca. två år att se klart denna film, vet inte riktigt varför jag väntade så pass länge att se hela filmen men det kan bero på att den känns som en enda lång reklamfilm för båten ”Coolangatta” som alltså är båten filmen utspelar sig på. Filmen börjar med att en man blir nedkastad från båten medan den ligger i hamn, vad detta har med handlingen att göra vettefan för det måste jag ha missat. Sedan visas en heltäckande titelskärm där besättningen och bolaget för ”Coolangatta” tackas. Sen följer några avsked och sen bär det av ut till sjöss! Med på resan är också en kvinnlig sjuksköterska. När en av besättningsmännen, en artonårig ungspoling, blir sjuk lär båten gå i hamn. Han läggs in på en sjukhus med nunnor och övrig besättning drar till närmaste krog. Där sjunger Eva Dahlbäck på tyska och har en svart peruk på sig. Där jobbar också en kufisk pianospelande typ och när han spelar ”Flickorna från Småland” så vaknar svenskarna till liv, ”Är du svensk?”. Ja det är han och då ska han förstås ha en öl, han säger inte så mycket utan bjuder istället upp sjuksköterskan på en dans. När han får höra att hon är från båten ifråga blir han ännu mer kufisk och drar. Snart går han runt i en dimmig ruinstad och ska skaffa sig ett båtpass så han kan bli besättningsman han också. Han har nämligen en blind fiolspelande dealare till sådant. Efter många om och men så går han nu under namnet Martin Berg och åker med på båten, i utbyte mot han som ligger på sjukhus. Ingen annan gillar honom dock, mest för att han är en kufisk, tråkig och osocial typ. Mitt i alltihopa dör även kaptenens fru, långt där borta i Sverige och båten seglar vidare via lite storm, lite humor, lite slagsmål och diverse tråkigheter. Ja, jag vet inte vad man ska tycka om den här filmen. Visst är det en Arne Mattsson-film men man får likförbannat inte något grepp om den. Den känns, som sagt, som en lång informationsfilm om livet till sjöss och där ”Coolangatta” får fri reklamplats. Inget fel på det och kanske är det jag som är lite känslig till både båt- såsom ubåtsfilmer. Ulla Jacobsson, som är så söt, är tyvärr bara med i ungefär tio sekunder. Här spelar hon Nils Hallbergs fru (eller de ska snart gifta sig snarare) och Nils är faktiskt inte heller med så mycket fastän han är en av besättningsmännen. Inte lika mycket som vanligt i alla fall. Mer utrymme har dock Edvin Adolphsson som alltid gör fina rollprestationer och här försöker han sälja en massa lotter mest hela tiden. Han säljer en till en tjej på en krog och skriver upp henne som ”Fnask i Peru”, hon skrattar och fattar ingenting. Detta må vara en Mattsson-film men en av de absolut svagaste jag sett. Det känns som om filmteamet följt med på en resa och sedan hittat på lite handling allt eftersom. Visst inkluderas lite spänning när stormen slår till men mycket mer blir det faktiskt inte. Och dessutom, har man Ulla Jacobsson till sitt förfogande så borde man ge henne ett större utrymme än tio ynka sekunder! En del roliga scener och en del rolig dialog inkluderas dock, liksom en del fina scener såsom en sorgsen där ett brev läses upp. Att den kvinnliga sjuksköterskan skulle finna kärleken ombord var dock föga överraskande..

Relaterat

:: Vita Frun

:: Damen i svart

:: Här kommer bärs..

:: Alla filmrecensioner

Vitafrun informerar

Skicka in dina kommentarer här