07

A new dawn will come, without her

Nådastöten kom igår, den som jag fruktat, den som jag inte ville vara med om, inte denna gång, inte med henne. Hon visste exakt hur och vad jag kände för henne, ändå valde hon bort mig till slut och valde en annan. Hon behöver inte ens säga de ord som jag verkligen inte ville höra, jag vet redan att spelet för min del är över, game over and I lost. Kanske blir det ändå bäst såhär, med tanke hur jag mått de senaste veckorna så kan det ju bara bli bättre nu, nu när ovissheten inte längre existerar, sanningen är knappast snäll mot mig. Hon är nog i slutänden den mest ytliga person jag någonsin träffat, alltså att välja någon som har pengar och sånt före någon som har äkta känslor är egentligen helt sjukt, vad i helvete får man ut av det egentligen? Visst, hon är inte den som jag trodde hon var men jag brydde mig verkligen om henne, jag trodde på det hon sa till mig och lyssnade inte på någon annan (det ska man dock göra, de ser saker på ett annat sätt i en sådan här situation). Väldigt naivt att tro att känslor väger tyngre än materiella ting, eller att även om jag gjorde saker och ting annorlunda denna gång att det skulle leda till någonting annat än ett brustet hjärta, grusade drömmar och tomhet inombords. Det kanske blir bäst så här ändå, hon är faktiskt inte värt det, orden som jag bävat för så länge måste ut: Jag ger upp!

Annars var juldagens festande på Grand, eller Källarbaren som det numera heter, riktigt trevligt! Men repliken "Johannes är lite nere idag" går nog till världshistorien. Shit, jag har fan varit det i över ett år nu - minst!

W h i t e   s o r r o w   p r o d u c t i o n s