Johannes Graaf's vitafrun.se

 Krönikor

 Föregående krönika

08

Om kritiken mot årets julkalender

 Nästa krönika

 Här får du, kärringjävel!

Julkalendern, "Håkan bråkan", i SVT har iår fått mycket kritik. Det har varit väldigt många anmälningar till Granskningsnämnden och media har också gjort sitt för att sticka sitt strå till stacken. Att det sedan är vuxna som kritiserar är väl föga oväntat, det är som om vuxna glömt

bort att när man är barn så tål man också lite, herregud, vem fan bryr sig om någon tar någon på brösten, dricker öl eller liknande? Patetiska kärringar som klagar på innehållet bör istället ägna sin tid åt sin osäkerhet i vardagen, barn är fan inte dumma och nej, de tar ingen skada om en lustig figur dricker en pilsner eller två, svär eller liknande! Vad barn tar skada av är klagande och negativa känsloyttringar hos sina föräldrar när de sitter där vid middagsbordet och klagar över ett tv-program som de egentligen inte själva borde se, det är ju för fan för barnen! Att gamla pensionärer sitter på äldreboenden och klagar är också uppseendeväckande, vad fan har de för tal i saken egentligen och vad vet de hur dagens ungar tänker? Julkalendern var knappast bättre förr, det är ju betydligt värre att se "Emil i Lönneberga" där hans pappa hela tiden ska banka skiten ur den lilla gossen om han inte hinner in i en kall vedbod i tid. I samma serie är Emil redlöst full, ett litet barn som är full, betydligt värre än en pappa som dricker en öl eller två. Klagade folk på det eller är Astrid Lindgren så pass kult och helig graal att dagens vuxna respekterar den klämkäcka tonen i filmerna pga. att de själva vuxit upp med dem?

SVT borde knappast ta hårt på kritiken från patetiska, syniska, tunnelseende klimakteriekärringar och gamla pensionärer som inte har bättre för sig på kvällskvisten. Det är inte de som avgör vad barnen ska se och tycka. I sista delen som sändes, föga oväntat, på julafton, så ramlade en liten mus ner i en sko som sedan någon satte på sig. När jag såg det var det första jag tänkte på att det där kommer

 Julkalandern

jag snart få läsa om i tidningen och ja, som på beställning följande morgon stod det att en liten flicka hade gråtit hela julaftonen för hon tyckte det var så hemskt synd om den lilla musen som hade blivit helt platt. Kommentarer till detta är egentligen helt överflödiga, det lilla kjolstyget var fan elva år och tyckte det var otäckt att se någonting i god ton "hända" enbart skött med halvtaskiga ljudeffekter. Lär dagens föräldrar inte barnen att det som syns på teve och film är fejkat, vad säger dom i så fall? Fan när jag var elva år satt ju jag och kollade på skräckfilm och liknande, är 90-tals barnen ohärdade, vad händer då för dom i framtiden? Snälla, föräldrar, härda era barn, lär dom sanningen, film och teve tar ingen skada, se till er egen uppväxt för fan, tog det skada på er? Blir ert barn våldsammare så är det oftast erat eget fel, kanske satt ni och skrev klagobrev till SVT medan barnet växte upp?

 Morr, spott, fräs

Förresten, jag såg bara två avsnitt av julkalendern, men jag är inte synisk och ser inte ner på barns intellektuella utveckling pga. ett tv-program som de som klagat tydligen gör!

W h i t e   s o r r o w   p r o d u c t i o n s

Kommentera

Skriven 28 december 2020

Nästa

Föregående

Alla krönikor

 Läs fler

 Vitafrun ser tillbaka

Mm, en liten lärdom till alla föräldrar förhoppningsvis..

(09 november 2006)

 The new era

 Varning

Allt som står i krönikor/dagböckerna är personligt och skrivet under tidsperioder där kanske inte allt stod rätt till, därmed den något negativa framtoningen i de flesta av dessa..

Läs mer