27

Tjugotvå och ett kasst halvår

I helgen fyller E. år och en gratulation är väl således på sin plats! Hon blir tjugotvå, en bra ålder, eller justja, det var ju det jag nyss sa att den inte var. Måsåvara, en vecka är det i alla fall mellan oss två. Jag skickade förresten C. att hälsa till E. att det var synd att hon slutade på jobbet och att det skulle bli tomt utan henne. Det känns bra att C. mer och mer övergår till att bara vara en kompis, det har ju inte kommit något gott ur det halvår som gått sedan jag sa hur jag kände för henne så varför hålla på? Orka. Nu är det där länge sedan och den beryktade halvårsgränsen i deras förhållande passeras ju snart (och som alla vet, klarar man ett halvår så klarar sig oftast förhållandet mycket längre). Jag vill varken utsätta mig för det där igen (aldrig mer snarare) eller "falla tillbaka" ytterligare en gång, jag vet bättre nu. Hon ska dessutom flytta, jag vågade inte fråga vart och hur när hon sa det, men jag kan ju gissa – och med vem. Sjukt, jag gissar nästan alltid rätt på saker om jag tänker på det ABSOLUT värsta jag kan tänka mig. Big surprise, världen är såå fucked up att det faktiskt är sant. Äeh, djupa spår finns dock fortfarande kvar..

Det har nu gått en månad sedan S. födde lill-Julia men ännu har ingen bild synts till i blaskan. Hon undrade själv vart den tagit vägen och det tål ju att tänkas på. Den kommer väl. Lill-Emma brukar komma in här i lägenheten ibland och titta sig omkring, hon bor ju numera granne, eller snarare hon och hennes föräldrar. Hon växer snabbt och det är intressant att titta livets första år i vitögat..

W h i t e   s o r r o w   p r o d u c t i o n s