Ja, jag vet att jag är ovanligt dålig på att skriva nya krönikor numera men jag har inte haft något intressant att skriva om helt enkelt och att skriva denna som du nu läser har varit, minst sagt, ganska svårt. Men till att börja med så har i alla fall C. fått sitt barn nu, eller i juli närmare bestämt. En flicka som fick namnet Nellie..

Jag har inte förstått vitsen med alla dessa bloggar ännu. Nuförtiden ser man det ordet mest överallt på nätet och även på helt mystiska ställen ska det tydligen numera finnas en bloggsektion där tankar ska spridas och helt ointressanta saker uppdagas. Jag brukar aldrig läsa dem för jag vet att de flesta ändå är helt innehållslösa..

Idén om att det ska skrivas varje dag i dem gör tyvärr att det blir så. Vem vill t.ex. veta vad Kalle i Flen gjorde igår, vad han åt till frukost och att han senare på kvällen ägnade 1,5 timme åt att tvåla in sin håriga kropp i ett nyköpt Barnängen schampo? Hemska tanke. Eller att Anna i Söderköping varit på IKEA, ramlat i duschen, skrapat sitt knä, fikat med kompisarna, ringt sin mamma, lagat en god curryosande gryta och sedan spanat på den snygga killen utanför det lokala gymmet? Eller att Torbjörn i Västerås varit hos doktorn i tisdags efter att ha fått en spark mellan benen och var orolig för eventuell impotens? Allt detta efter en utförlig beskrivning av hur det hela ser ut såklart. Gladeligen skriver de alla av sig i sina bloggar och berättar om sina upplevelser för allmänheten. Intressant för någon annan än dem själva? Knappast! Bloggar är i slutänden ingen annat än dagböcker och alla sådana (ja, jag vet, inklusive vitafruns krönikor) är ganska ointressanta för andra förutom för den som skriver dem. Skribenten tycker ju å andra sidan att det är högst intressant att skriva ner sina grå vardagssysslor på sin hemsida och kanske få lite kommentarer på kuppen. Att känna sig teknisk och att man "syns och finns". Detsamma gäller således även att göra en hemsida OM sig själv. Nåja, låt dem hålla på..

Ibland kan faktiskt verkligheten överraska. Ibland kan man få bevis på att det verkligen händer någonting bra utanför mina väggar, där ute i världen liksom. Det är ganska uppmuntrande att få veta det ibland även om mycket är annorlunda nu och om detta hade hänt tidigare så hade jag hoppat högt av lycka..

Nu vet jag tyvärr inte riktigt hur jag ska handskas med situationen istället. Ingen aning faktiskt, saker och ting inte är så jäkla lätta längre. Mycket har hänt och man har både mått dåligt på grund av det och under så pass lång tid. Fast vetskapen att saker och ting nu är annorlunda muntrar i alla fall upp och inger hopp. Vi får se vart livet leder oss helt enkelt..

Allhelgonahelgen gick förbi obemärkt utan varesig besök på någon tjusigt upplyst kyrkogård eller några jobbigt utklädda ungar som knackar på ens dörr. Bra..

Mm, bloggandet har ju verkligen tagit över Internet nästan, det är säkert kul i vissa fall men det är bara tråkigt att de ska se så himla lika ut. Massa text, några bilder. Och japp, livet ledde oss i rätt riktning efter detta och de mörka molnen lämnade mitt sinne och släppte istället in min alldeles egna ängel och det vackraste av solsken!

(23 november 2006)