Johannes Graaf's vitafrun.se

 Krönikor

 Föregående krönika

56

Det stora hotet

 Nästa krönika

 Ännu fler bäbisar födda

Först och främst vill jag gratulera Lena och hennes pojkvän till det lilla barnet Jonathan som äntligen sett dagens ljus. Sen så har jag också glömt att nämna mitt kusinbarn Hugo som även han ska få ett varmt välkomnande till denna värld av vitafrun. Bättre sent än aldrig, grattis..

Det var ju ett tag sedan jag skrev en krönika sist och det har ju hänt en hel del både i min egna lilla värld samt i den stora, den där utanför dörren. Ett nytt år är det numera, hittills helt klart det bästa året i mitt liv. Som jag skrev i förra krönikan så slutade tjugohundrafem i ljus och det har fortsatt så. Det är helt underbart!

Legat på sjukhus har jag fan också gjort sedan sist, otroligt tråkigt var det och kasst. Anledningen behöver vi kanske inte gå in på men inga fel var det i alla fall. Som tur var. Alla hjärtans dag var det för ett tag sedan dessutom, den blev i år riktigt bra och trevlig tack vare en alldeles väldigt speciell person. She's everything! OS har också börjat och håller nu på för fullt, jaha, då var det sagt..

Här i Saxdalen händer det också grejor, jag hade skrivit en hel krönika om detta men den blev bara ett hopkok av personangrepp och liknande så jag väljer att inte skriva om det mer ingående än såhär. Det handlar hursomhelst om det tilltänka "specialboende" som kanske ska instiftas i det gamla pensionärshuset i byn. Ett boende för FÖRE DETTA alkoholister och narkomaner. Ett steg mot ett nytt liv, ett eget boende men fortfarande under övervakade former. Saxdalingarna (byborna alltså) går såklart upp till kamp mot detta, de tror att världen ska gå under och att det stora hotet är på väg! Det anordnas möten och människorna ryser av tanken att det ska komma ett sådant boende till byn. Tänk liksom, en handfull fler invånare, det vore ju verkligen döden för byn. Det skrivs insändare av töntigt arga personer i tidningen och de går runt i gårdarna med protestlistor. Som jag sa så kommer jag inte gå in närmare om det här för jag blir bara så jävla förbannad. Självklart ska detta anordnas! De som inte tycker det kan fan dra åt helvete, de saknar fan respekt för både människor och för byn i övrigt! Alla människor har rätt med en andra chans, en ny start och ett anständigt liv! Det är sådana här gånger som Saxdalingarna visar sitt rätta ansikte och jag hatar dem för det, de är så jäkla rädda för ingenting och så okunniga för nyheter i dess omgivning. Deras argument om hur det kommer bli om detta etableras är ihåligt fåniga och kan bara beskrivas som GAY. Jag tänker inte lista dem för jag vill inte ha sådana fånigheter här på vitafrun. Att folk ens kan tänka så som de gör och man kan bara spekulera i hur det låter kring matborden i byns alla hus numera. Här har de verkligen tänkt till, eller är det det de inte har kanske? Hursomhelst så står det "människoförakt" i deras pannor och är de verkligen så jävla mycket bättre själva liksom? Ge dessa människor en ny chans här i livet nu!

 A new reality

Hon. Hon är verkligen världens finaste, sötaste, underbaraste och vackraste! Hon är allt och lite till. The new dawn HAS finally come och ingen är fan gladare än jag. Jag hoppas denna underbara dröm aldrig kommer att sluta, jag vill verkligen aldrig behöva vakna mer utan bara sjunka allt längre ner och in i detta som bara kan beskrivas som en dröm men som faktiskt är verklighet! Hon och jag i 300 år, det kan inte bli bättre än så..

Våren är på ingående, jajo, det kanske är ganska långt dit ännu men den är trotsallt sannerligen efterlängtad. Vår, o' fina vår..

W h i t e   s o r r o w   p r o d u c t i o n s

Kommentera

Skriven 22 februari 2006

Nästa

Föregående

Alla krönikor

 Läs fler

 Vitafrun ser tillbaka

Jodå, efter många om och men så blev det faktiskt ett specialboende i byn. Och se på fan, allt är precis som tidigare och de vars röster som då höjdes har nog nu insett att det kanske inte var så hemskt som de innan trott. Och japp, den drömmen som Hon fick mig att leva i har bara fortsatt sedan dess. Malin och jag, föralltid!

(23 november 2006)

 The new era

 Varning

Allt som står i krönikor/dagböckerna är personligt och skrivet under tidsperioder där kanske inte allt stod rätt till, därmed den något negativa framtoningen i de flesta av dessa..

Läs mer