|
Yngsjömordet |
|
Filmen
börjar med en bild på den minnessten som är rest till
minne av denna verkliga händelse, som skedde 1889, sen
förflyttar vi oss in till en fängelsegård, förberedelser
är i full gång, Heinz Hopf står i en stor svart hatt och
tittar på medan man för ut en kvinna som snart ska
avrättas, men först ska vi i återblickar följa vägen
dit! Historien om den vuxna sonen som tillsammans med
sin dominanta kufiska mamma bor på en enslig gård och
som mer eller mindre har skapat sig en egen värld
tillsammans är tragisk. När sonen, en ung Gösta Ekman,
lär gifta sig (för att undvika onödigt skvaller) så blir
en ung och väldigt vacker kvinna, spelad av Christina
Schollin, tyvärr den utvalda. Förhållandet blir kantrat
av mammans och sonens osunda förhållande till varandra
och allt går till slut åt helvete när den unga nygifta
kvinnan en natt blir brutalt mördad, endast 22 år
gammal. Denna verklighetsbaserade film är en av de
riktiga klassikerna inom svensk film och den berömda,
beryktade halshuggningsscenen är både brutalt välgjord
och eggande realistisk. Jag minns en gång när jag var
liten och denna film visades på teven. Jag hade somnat
tidigare på kvällen framför teven i soffan och vaknade
till just den sekund som hon blir halshuggen.
Att jag med darriga knän senare kravlade mig upp ur
soffan behövs väl inte ens nämnas. Suveränt foto,
berättarteknik och skådespeleri från alla inblandade,
framförallt Gunnel Lindblom som gör den mystiska mamman
ännu otäckare. Gunnel är en duktig
skådespelerska som också gör en bra roll i
"Jungfrukällan". På minnesstenen står det: "Den arma
qvinnans böner och tårar rörde dem alls intet". En
av Arnes Mattssons bästa! |
|
|
|
Mördaren - en helt vanlig person |
|
I
"Morianerna" hade Arne filmat ett manus av Per Wahlöö
och i denna är även Maj Sjöwall med, alltså båda
författarna som gjorde sig odödliga med sina manus och
böcker om "Martin Beck". Filmen handlar om en mördare
som kastar av människor från tåg. I sann giallo-anda så
återfinns här både glansig svart regnrock, läderhandskar
samt en skara suspekta resenärer som snart blir
misstänkta som den bestialiska tågmördaren. Allan Edwall
gör en fin paradroll som konduktör, Heinz Hopf har en
tjusig pottfrilla och är homo, han är förövrigt även
narkoman och står mest och flinar. I andra roller
återses även Lars Ekborg (som spelar en yrkesskadad
soldat), Karl-Arne Holmsten (som för en stund blir lite
utredare och tankarna flyger till Hillman-filmerna),
Nils Hallberg (är en lustig innehavare av den station
där tåget stannar) samt Björn Gustavsson och Elsa
Prawitz. Apropå den "öde" station där tåget stannar så
ser det mer ut som det är en liten stad i bakgrunden,
hur öde är det på en skala? Filmen bygger på verkliga
händelser, eller lättare sagt så hände det under 50- och
60-talet att folk ramlade ut genom dörrarna. Rykten om
en mördare spreds men med ett handtag där upp är
"stängt" och ner är "öppet" så kan man lätt lista ut att
olyckan lätt var hänt. I slutänden är "Mördaren" en
riktigt bra thriller, lite svensk giallo med ett jazzigt
soundtrack och med både en fin rollista och ett fint
filmhantverk. Att media och kritiker inte var förtjusta
över Arnes senaste film behöver man väl inte ens nämna.. |
|
|
