|
John är en
skeppare som tänker tillbaka till sin tid med den
otroligt vackra Anita (Christina Schollin). Det hela
börjar när hans skuta kommer in till en hamn där det
finns ett litet café kombinerat med både restaurang och
skeppshandel. Där jobbar Anita tillsammans med sin
pappa, spelad av Erik Hell. Anita har ett barn som heter
Helena (men som ett flertal gånger bara kallas för Lena,
troligtvis heter hon Helena i verkligheten och de sa fel
där i början men det faktum orkar jag inte kolla upp
just nu) och hon har förhållandevis ganska mycket
dialog, något som den lilla flickungen klarar fint!
Anita bor dock inte ihop med barnets far och Christina har
dagen till ära färgat håret brunt, riktigt snyggt! John
stöter på Anita och det går sådär, de ska dock träffas
senare, något som en av skeppsgossarna kommenterar med
”Hon har ju unge, då blir det göka direkt” och
någonstans slängs också ordet ”hora” in. Nästa
dag badar John naken och Anita kommer ned till bryggan,
John ser först inte henne men smyger sedan skamset upp
för att sätta på sig kläderna. Anita hoppar i och börjar
simma, hon har nämligen varit en duktig simmerska innan
hon blev med barn. Snart kommer hennes hårda bror ned
till bryggan, han både stör dem och bryter på sig. Han
gillar först inte John men sedan blir de vänner och John
sneakar in sig så att han kan följa med när Anita och
Helena ska gå på zoo.. |
|
|
|
Det får
han så snart sitter de på bussen och först DÅ frågar han
henne vad hon egentligen heter! Sedan ska de åka
spårvagn men när den inte kommer så tar de en taxi,
sedan kommer John på att de ska till Köpenhamn så då ska
det åkas båt, men båten har gått så då blir det flyg
istället. Ett jävla springande i olika färdmedel med
andra ord men snart är de på ”Zoologisk have” i alla
fall och där tittar de på en massa djur. John tror att
det skulle vara skönt att dricka pilsner i en sådan lång
hals som giraffens, en tanke han troligtvis har mäkta
rätt i. Sedan tittar de på apor och Anita blir generad
när en av aporna gökar på en annan. Det blir en lyckad
dag i Köpenhamn och tillbaka till Sverige tar de båten.
Anita vill ha en man som ska tro på kärleken och lyckan
samt att allt ska sluta bra. De hamnar snart i en liten
stuga och när Anita ser John naken för första gången så
sker denna underhållande dialog: ”Usch, en sådan
fuling. – Den heter Petter. – John-Petter? – Nej,
Niklas-Petter”. Och hursomhelst så slutar det hela
med att John nästan våldtar Anita och en del skällsord
utbyts, det ordnar sig dock men de blir ändå inget par i
slutet. Det hela stannar med att John åker iväg och har
bara minnena av sommaren tillsammans med vackra Anita
kvar.. |
|
|
|
Lars-Magnus Lindgren var en duktig regissör och detta är
en film med en sådan historia som man själv vill vara
med om! Förutom det där våldtäktsförsöket dock. Denna
svartvita film kom faktiskt tre år efter ”Änglar finns
dom..”, som är en hiskligt snygg färgfilm, och är
således den andra filmen med Christina och Jarl i
huvudrollerna. Jarl Kulle må varit en av de duktigaste
skådespelarna någonsin förresten och Christina en av de
vackraste, sötaste och bildskönaste inom svensk film! En
naturlig film med en ruggigt fin handling, tjusiga
scener, underhållande dialog, scenario och en söt
Christina. Dock hoppar handlingen rätt mycket i tid och
rum och vissa scener visas inte bara två utan även tre
gånger. Detta funkar dock och ”Käre John” är en tjusig
milstolpe inom svensk film.. |
|
|
