Brott i paradiset

Harriet Andersson spelar Eva som vill bli kriminalreporter på en nyhetsblaska. Hon är släkt med chefen och använder orden ”Men du har ju sett mig växa upp” i sin motivering till att få jobbet. En som redan har det jobbet är Gunnar Björnstrand som är en gammal stofil och som är motvillig sällskap i sitt yrke. Hon får jobbet som lärjunge ändå. En natt för tio år sedan sprängdes ett kassaskåp och en nattvakt mördades. ”Åbyligan” kallas de tjuvar som kom över en stor summa pengar men vem som mördade nattvakten vet ingen. När nattvaktens son, den inbitna ungkarlen Einar spelad av Karl-Arne Holmsten, får ett samtal av en mystisk dam som vill ge honom ett brev så lyckas han förväxla dem i den lokala tobakshandeln. Han får istället Evas brev och den nyblivna kriminallärjungen får sedermera Einars. Eva öppnar Einars hemliga brev och läser att hon ska gå till restaurang ”Paradiset” med en blomma i knapphålet. Hon gör så men den mystiska damen som har nåt att berätta vill bara prata med Einar och inte med någon reporter. Runt på ”Paradiset” springer även söta Birgitta Andersson och säljer sina cigaretter. Einar kommer på kvällen hem till Eva på nåt vis och de två tycks nu känna varandra väl. I lägenheten smyger även en kufisk person runt. Nu är damen på "Paradiset", som egentligen heter Birgitta, borta och spåren leder först till ett observatorium och sen till en skönhetssalong men hon finns ingenstans. Spåren leder istället till ett tvätteri. Einar kör förresten runt i en stor jävla Cheva och snart blir det fler mord, fler misstänkta och en ganska oväntad twist på slutet! Manuset är av duktige deckarförfattaren Folke Mellvig och regissören Lars-Eric Kjellgren gör här ett gott hantverk. Detta blev dock, av någon anledning, hans sista film. Han verkar dock vara en hiskelig Arne Mattsson-wannabe. Fotot är otroligt snyggt (mycket åkningar), handlingen bra, skådespelarna duktiga, Harriet supersöt och sällan har man sett så mycket smygande mystiska personer i läderhandskar. Påminner mycket om giallo-genren och det finns scener, speciellt inne på tvätteriet, som än idag står sig som några av de skickligaste inom svensk film!

Brödernas kvinna

Regissören Gösta Cederlund fick i denna film hjälp av regiassistenten Arne Mattsson och den bygger på Ebba Richerts roman med samma namn. Den handlar om Emma (vackra Viveca Lindfors) som typ är snyggast på Gotland. Hon ska gifta sig med Niklas från Botvide (Gunnar Sjöberg), han är förvisso storbonde och väldigt rik men också ful som stryk samt har ett hiskeligt otäckt märke på ena kinden. Men tjugofemåriga Emma vill inte vara fattig längre så hon går med på det hela fastän hon inte är kär. Niklas däremot är glad att han fått tag på en så grann tös, han är ju så pass ful ju. Han hämtar henne i Visby där han först lär slå ned en beundrare till Emma, ingen annan ska få henne. Väl hemma på gården så träffar hon Niklas snygge bror Ragnar som arbetar friskt som dräng. Och redan under bröllopsfesten så hånglar de loss i hennes säng. Några veckor senare så styr och ställer Emma på gården och detta till de flesta äldres förtret. Emma och Ragnar går och är småkära i varandra medan ful-Niklas går i sin egna värld om att han minsann är idel hennes. Han pratar om barn och tänker på sin arvinge i denna replik ”Om det blir en pojke så skall han heta Johannes och om det blir en tös så.. äeah..”. Niklas är förvisso groteskt avundsjuk på alla som kan tänkas ta Emma ifrån honom och tror att det mesta sker bakom hans rygg. Emma tycks vilja ställa till sattyg för bröderna och ställa dem emot varandra. Ragnar försöker hålla sig borta och tackar också nej till Emmas eviga vädjan till ”Kyss mig!”. När det slutligen kommer fram att Ragnar och Emma kysst varandra under bröllopsfesten så blir fulfan (ja, Niklas alltså) galen och ska hugga ihjäl snyggot (Ragnar ja) med en yxa, men han missar och hugger sig i knäet istället. Han får hjälp av Ragnar som inte tänker mer på det men det blir också hans ”Q”. Han går till 17-åriga Agnes istället. Mest för att inte vara den eftertraktade singeln som kan ta Emma ifrån honom och därmed eliminera sig själv som eventuellt hot. Att han "håller sig inom släkten" spelar dock mindre roll. Detta piggar upp Niklas och ännu gladare blir han när han får veta att Ragnar ska åka till Amerika, nu ska han äntligen få Emma för sig själv! Samtidigt är Emma med barn, fortfarande kär i Ragnar och vem är egentligen pappan? Hur ska detta gå? Ja, säg det.. Filmen är i sig är rätt lik ”Maria på kvarngården” som Arne Mattsson själv senare skulle regissera, där återfinns även Viveca i huvudrollen. Artur Rolén spelar pappan och han är väl mest känd som Klabbaparn i ”Åsa-Nisse” filmerna. Överhuvudtaget är det många roliga gamlingar i denna film och på sätt och vis är det idel karikatyrer vi får möta. Gunnar Sjöberg är rätt lik Edvin Adolphsson men gör trots det en bra roll i sitt slisko till man. Ganska förutsägbart att den fina gossen ska få den vackra kvinnans gunst och kärlek men slutet är ändå rätt överraskande och visst skiner Mattssons närvaro igenom i slutprodukten..

Relaterat

:: Ormens ägg

:: Damen i svart

:: Maria på kvarngården

:: Alla filmrecensioner

Vitafrun informerar

Skicka in dina kommentarer här